Så tänkte jag

Foto: Fredrik Hjerling

Ur Modern Filosofi 4/15.

Författaren Lars Gustafsson berättar för Joanna Rose om sitt filosofiska liv. Från Västerås till Texas och tillbaka igen.

Tidigt 1950-tal, Västerås

Min filosofiska ursprungsmiljö var busshållplatsen i Västerås i början av 1950-talet, där jag hängde med en nära vän som sedan blev bibliotekarie. Jag tror att vi började diskutera Schopenhauer och Nietzsche i 14-årsåldern; vi hade inget bättre ställe att träffas på. Jo förresten, pannrummet hemma hos en annan vän, som sedan blev teoretisk fysiker. Där var det varmt och bra att diskutera till ljudet av en oljeledningspanna som då och då drog i gång med fruktansvärt buller.

1955, Uppsala

Jag var 18 när jag började i Uppsala. Den förhärskande, nästan med dogmatism hävdade, metateorin på den tiden var det som motståndarna kallade värde-nihilism, och som företrädarna själva kallade den emotiva värdeteorin. Den hade inspirerats av Nietzsche, och den Hägerströmska varianten gick ut på att värdesatser, som ”under inga omständigheter kan det vara motiverat att kasta spädbarn i elden”, inget annat utsäger än känslor. Jag fann det naturligtvis fullständigt bisarrt, fast då hade jag inga argument. Men jag upplevde en jädrans begränsning i Uppsala. Om man tittar noga på värdenihilismen så finns det en mycket nazistisk bakgrund där, med tanken att makt är rätt, och det vet vi vad den ledde till. Jag började verkligen undra, och jag fann det alltmer besvärligt att tala med de här filosoferna. Det blev som att umgås med en schackklubb. Ska det filosoferas är det ändå kärlek och död som är de stora frågorna. Jag lämnade Uppsala, och blev redaktör för BLM – Bonniers Litterära Magasin. Mina litterära intressen tilltog, och mina filosofiska intressen avtog.

1957, Oxford

Min nästa filosofiska vändning skedde i samband med studier i Oxford. I gymnasiet hade jag fått ett kungastipendium, så att jag efter lumpen kunde ta det något ovanliga steget från telegrafistbaracken till college. Vid det laget kunde jag telegrafera alla bokstäver, och det mycket snabbt. Det sades att man valde ut folk som är särskilt musikaliska till denna specialiserade telegrafistutbildning. Jag inbillar mig att den inspirerade mitt intresse för meningsteori: hur meningsfull kommunikation uppstår.

Så jag kom alltså till Oxford och den lingvistiska filosofins högkvarter i världen. Vi hade då redan lärt oss att språkliga satser uttrycker utsagor som kan vara sanna eller falska, och en sats blir meningslös om den inte kan visas sann eller falsk. Men vad gör vi med God morgon, eller Tomas Tranströmers ”… Och skymning varar längre än dag …” Ja, vad gör vi med poetiska satser? Det blev en andra vändning för min del. Först vände jag mig alltså bort från värdenihilismen mot en snarast existentialistisk teori, inspirerad av Jean-Paul Sartre. Och sedan bort från den positivistiska meningsteorin. Numera är jag realist. Det kommer bland annat från mitt intresse för primtalen. Enligt realismen har allmänbegreppen en egen existens, och mycket riktigt bryr sig ju inte primtalen om vilket universum de existerar i. De tillhör inte tid och rum.

1980, Liberaliseringen

1980 råkade jag bidra till den politiska filosofin med begreppet problemformuleringsprivilegiet. Jag ombads att tala om kommunikationsproblem på ett SAF-seminarium, och då tog jag upp två privilegier: privilegiet att informera (inte så sensationellt) och begreppet med det långa namnet, som faktiskt blev ett verktyg i politisk teori. Det handlade då om att jag upplevde Sverige som ett samhälle som befann sig i snabbt tilltagande förstelning. Själv hade jag upplevt marxismen, debatterat med Jan Myrdal, mer eller mindre av en slump stött på både den eländige Andreas Baader och Ulrike Meinhof i Berlin och sett den svenska socialdemokratins förvandling till maktapparat under Olof Palmes tid. Det blev en politisk brytpunkt. Denna process skildras i min roman Sigismund, kan man säga. ”Love me, I am a liberal”, står det i Sigismund. Jag blev liberal.

1981, Konversionen

Jag blev professor i Texas och undervisade i Austin i 22 år, och så blev jag intresserad av Søren Kierkegaards existentialism och den moderna judiska existentialismen, företrädd av Martin Buber och Emmanuel Levinas. De bidrog till min villighet att konvertera till judendomen. Men jag var också omgift och hade judiska barn. För mig är

judendomen inte en religion som består av trosföreställningar, utan det är en tillhörighet, till ett folk, en tradition, en erfarenhet, och den får jag genom mina barn. Kristendom var aldrig något problem för mig. Om du umgås med en kollega som P.O. Enquist, så finner du att kristendomen har märkt honom nästan som en bilolycka. Jag har aldrig begripit det.

Just nu måste vi göra allt för att hjälpa de kristna, för de håller på att utplånas i de länder där kristendomen uppstod. Medan svenska kyrkan anordnar antiisraeliska bojkotter, så mördar man de sista, riktiga kristna i länder som Syrien.

I dag, Dikt som filosofi

Tycker jag att jag förstått något? Ja, jag blev friare i varje fall. I dag vimlar världen av experter, till exempel alla de som anser sig vara experter på USA. Om någon säger det, så vet man att han inte är det. Det är som när man säger: jag förstår kvinnorna. Good luck! Eller ännu värre: jag förstår människan.

Fast jo, jag tycker jag har förstått en del, och genomskådat en hel del staffage. Om man skriver mycket blir man alltmer svårlurad. Det finns en intim relation mellan filosofi och mina poetiska verk. Poesi kan vara mycket exakt. Jag ser mycket nära frändskap mellan matematiken och poesin. Min filosofi finns i mina diktsamlingar.

Lars Gustafsson fick 2015 års Thomas Mann-pris för sitt författarskap.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s